Jag svor över mina föräldrar för att de inte ringde och berättade hur det gick. Fem timmar pa en buss, hem fran Acapulco, springandes in till datorn och internet klockan fem pa morgonen, lokal tid.
Och nagon slags skam i magen över att jag inte röstade. Som om det varit mitt fel. Som om jag hade kunnat ändra utgangen. Som om Landskrona lag pa mina axlar.
Min poströst försvann nagonstans över Atlanten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar