Och helgen kom helt plötsligt att handla om att testa gränser och slänga sig ut på djupt vatten. För vem kunde stanna längst under vattnet och vem kunde hoppa från den högsta klippan? Och jag galopperade längs med stranden, på en av de bråkigaste hästarna jag ridit, efter att ha rökt på och vi satte oss i bilar och körde i hundraåttio på små vägar och tävlade farligt nära kanten och jag spelade fotboll med killarna som efter ett tag började spela tufft och sparka varandra på benen och jag skulle inte vara sämre och dagen efter var jag blå och kunde inte stå på foten. Och jag vet inte, men någonstans gick allting fel och det var så rätt och det går inte att umgås med folk som söker spänning och höjder och som vill flyga lika mycket gärna högt som jag. Vi trissade varandra och ingen vill vara sämre och vågorna där, i Acapulco, var så höga och strömmen så stark och människor försvann in på toaletten och kokainet flödade och jag sa tack, men nejtack och aldrig har jag skrattat så mycket och där, ute i havet, där strömmen var som starkast, tog den inte bara min bikinitopp utan även bort känslan av frustration.
10 kommentarer:
Shit pommes...du verkar så...äkta. Så ärlig. Jag blir fascinerad av dej och ditt sätt att skriva och jag undrar vad nån som du varit hela mitt liv. Känner dej inte för fem öre men om jag fick chansen att lära känna en tjej som du skulle allt bli så annorlunda...
Ta hand om dig.
Upplevelser är vad livet handlar om. Både bra och dåliga. Kör på för fan. Eller, det vet jag att du gör.
Den som har sett mest när han/hon dör vinner.
Be careful. Men njut av strömmarna.
Strömmen är bra, men farlig. Ditt sätt att skriva är inspirerande, medryckande och fantasifull. Glad att jag äntligen hittat en blogg som uppfyller även DET efterlängtade kriteriet.
Johannes: åh, darling, jag ar inte bra. For någon. Gå och hitta en riktig flicka, som ar snall. Inte ens jag ar mig sjalv.
K: Alltid.
Dronten: Sjalvklart. Jag kor pa i hundraattio.
Linda: Tack! Antar att jag borde skriva lite gladare nagon gang, men det glada vill inte riktigt komma ut. Men glad ar jag. Oftare.
Jenny, tss - tss - med rätt handlag är du tam som en fjättrad vädur på bara en månad eller två. De där vildkaninsfasonerna kommer ju bara fram när du ser gröngräset. Så Johannes, ge inte upp så lätt... därmed inte sagt att hon är bra för dig :-)
men du förstår inte, vill inte ha nån som är snäll...eller det vill jag men ändå inte. Jag sårar bara snälla flickor. Jag är så dum, jag vet ju hur det blir. Som det alltid blir. Varför gör jag så?!
Damn.
Jimmyroq: Ger aldrig upp *s*
Jimmy: I will never give up my vildkanin!
Johannes: For att det ar roligt? Och snalla flickor ar sa trakiga?
nä, det är aldrig roligt att såra nån. Bara blir så. Du vet hur det är tror jag....
Skicka en kommentar